DSM står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders och är en manual för psykiatrin. Den innehåller diagnoser för psykiska sjukdomstillstånd och störningar. Den ges ut av American Psychiatric Association (APA) och är brett använd över stora delar av världen.
Enligt diagnosmanualen DSM (se faktaruta) finns flera ätstörningar och födorelaterade tillstånd, de man vanligen hör talas om är anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning och undvikande/restriktiv ätstörning (kallas på engelska ARFID som är en förkortning för Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder).
Anorexi förekommer i två typer:
1. Man svälter sig för att gå ner i vikt.
2. Man svälter sig för att gå ner i vikt, samtidigt som man ibland hetsäter och gör sig av med maten, till exempel med laxerande medel eller kräkning.
Vid bulimi hetsäter man, vilket betyder att man tappar kontrollen och på kort tid äter stora mängder som man sedan gör sig av med genom att till exempel använda laxerande medel, kräkning eller fasta. Hetsätningsstörning innebär också att man äter stora mängder på kort tid men man gör sig inte av med maten.
Vid undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID) undviker man de flesta sorters mat och äter endast ett fåtal saker men inte i syfte att kontrollera vikt eller utseende. Man känner vanligen stark motvilja och kan tycka att mat och dryck luktar, smakar eller känns äcklig.
Utöver dessa finns i DSM övriga specificerade ätstörningar och ospecificerad ätstörning. De övriga specificerade ätstörningarna är:
- Atypisk anorexia nervosa som används när personen uppfyller kriterier för anorexi men har normalvikt trots viktnedgång.
- Bulimi med låg frekvens och/eller begränsad varaktighet som används när personen uppfyller kriterier för bulimi men hetsätande är mindre frekvent.
- Hetsätningsstörning med låg frekvens och/eller begränsad varaktighet som används när personen uppfyller kriterier för hetsätningsstörning men hetsätande är mindre frekvent.
- Självrensning gäller personer som regelmässigt kompenserar med att till exempel kräkas även efter väldigt lite mat.
- Nattätningssyndrom gäller personer som har upprepat vaknar och äter nattetid eller har ett måttlöst ätande kvällstid efter middagen.
Vanliga behandlingar för ätstörningar är olika former av psykoterapi, exempelvis KBT och familjeterapi.
Ätstörningar och PANS
Diagnosen PANS har två huvudkriterier, tvångssyndrom och/eller ett allvarligt begränsat födointag varav minst ett måste vara uppfyllt. Det betyder att de två ätstörningsdiagnoser som oftast överlappar med PANS är Anorexia Nervosa och Undvikande/restriktiv ätstörning . Andra ätstörningar kan dock också förekomma vid PANS.
Det har inte forskats mycket på ätstörningar vid PANS men i en studie där man screenade för PANS hos patienter som remitterats till en specialistklinik för ätstörningar fann man att 52% (av totalt 100 patienter) uppfyllde kriterier för PANS. Alla hade fått en ätstörningsdiagnos enligt DSM.
Man fann inga stora skillnader mellan gruppen som uppfyllde kriterier för PANS och den grupp som inte gjorde det (gruppen med PANS hade dock något färre pojkar och hade i högre grad förskrivits SSRI-preparat). Det var alltså ingen skillnad på exempelvis typ av ätstörning och samsjuklighet i andra psykiatriska, medicinska eller autoimmuna tillstånd mellan grupperna. Den vanligaste ätstörningen hos dem som uppfyllde kriterier för PANS var Anorexia Nervosa och ARFID. Men även ospecificerad ätstörning, Bulimia Nervosa och annan specificerad ätstörning förekom i gruppen.
Cynthia Kapphan, läkare och professor vid Stanford University lyfte i en föreläsning 2019 fram de vanligaste varianterna av restriktivt ätande vid PANS:
- Selektivt ätande. Det kan vara ett generellt selektivt ätande men också tvång kring att bara äta en viss typ av mat eller aversion mot viss mat/födoämnen. Man kan ha en särskild ordning kring maten eller ha svårt för textur, smak eller färg.
- Smitta. Här har man en rädsla för att maten är kontaminerad på något sätt, till exempel förgiftad eller att den innehåller något som gör att man ska få en allergisk reaktion. Det kan också vara en rädsla för att den innehåller bakterier, och att man ska bli sjuk av maten.
- Aptit. Man kan ha fått en störning av hunger- och mättnadssignaler som leder till att man till exempel tappar intresse för mat, inte känner hunger/har nedsatt aptit, alternativt blir mätt mycket snabbt.
- Sväljande/kräkning. Man begränsar födointaget på grund av rädsla att kräkas eller att sätta i halsen/kvävas. Man kan också ha sväljsvårigheter, uppstötningar eller ett tvång att spotta ut maten.
Enligt Kapphan är första steget alltid att behandla inflammation och infektion hos en patient med PANS och ätstörning. Om man sedan behöver arbeta med ätstörningen är det viktigt att utgå från patientens svårigheter och arbeta med helheten, det kan exempelvis betyda att träna kroppshållning (för att minska risken för känslor av kvävning och kräkning), öva på att bryta mönster, strategier för att dämpa illamående, undvika uttorkning med mera. En särskild utmaning vid PANS är att symtomen kommer och går i perioder (och ibland växlar under samma dag), vilket gör att man måste vara redo att göra nya bedömningar ofta.
Källor:
- Gerland, G. PANS och immunpsykiatri: Vad vet vi, hur går vi vidare? Sanes internationella konferens. Sane – Förbundet autoimmuna encefaliter med psykiatrisk presentation.
- Aman, M., Coelho, J. S., Lin, B., Lu, C., Westwell-Roper, C., Best, J. R., & Stewart, S. E. (2022). Prevalence of pediatric acute-onset neuropsychiatric syndrome (PANS) in children and adolescents with eating disorders. Journal of eating disorders, 10(1), 194.
- Om ätstörningar KÄTS (Kunskapscenter för ätstörningar).