Sjukdomens mekanismer

Mekanismerna för PANS är ännu inte kända. Forskare och kliniker som ägnar sig åt PANS har en del olika teorier och följer olika spår.

SANE anordnade en internationell konferens i oktober 2019, där diskuterades bland annat mekanismer. Du kan ta del av föreläsningarna på engelska här.

Infektion som utlösande faktor

Det tycks sannolikt att en infektion, eller snarare immunförsvarets reaktion på infektionen, utlöser PANS i de allra flesta fall. Man hittar dock inte alltid en infektion och det kan bero på flera saker, exempelvis att det gått lång tid sedan man insjuknade och att infektionen som utlöste PANS har läkt ut (men PANS-symtomen är kvar). Infektioner kan också givetvis finnas i kroppen fast man inte hittar dem, ett exempel på detta är att streptokocker kan finnas på fler ställen än i svalget, exempelvis impetigo, runt analöppningen eller i slidan hos flickor. Därtill kommer att så kallade snabbtest har en känslighet på 80–90% så 10–20% av resultaten kan vara felaktiga.

Forskare pekar på att streptokocker är den vanligaste utlösande infektionen vid PANS och att de studier som finns visar att retrospektiv koppling till streptokocker funnits i 40–77 procent av fallen.1 Man har alltså i många fall kunnat gå tillbaka och se att insjuknandet i PANS sammanföll tidsmässigt med att man sökte vård för exempelvis halsfluss.

Samma forskare framhåller att även om man sett att patienter som insjuknat i PANS haft andra infektioner vid insjuknandet kan det vara så att streptokocker är kopplat till fler fall än man känner till.  De jämför med en sjukdom som heter Sydenhams korea som kan uppstå så långt som sex månader efter en streptokockinfektion. De som arbetar med PANS-patienter världen över har också, liksom föräldrar till barn med PANS lagt märke till att när man väl fått PANS så kan alla infektioner man får (virus, bakterier etc) trigga igång ett så kallat skov, det vill säga en sämre period med fler PANS-symtom.

”Den relativt vanliga förekomsten av flera olika icke-streptokock-triggers vid debut och skov antyder starkt att ickespecifika immunaktiverande mekanismer också kan bidra starkt till symtomutvecklingen.” 1 (vår översättning)

Läkaren och forskaren Susan Swedo (som upptäckte sjukdomen) har spekulerat i om det också skulle kunna vara särskilda stammar av streptokocker, en särskilt ”elak” variant, som kan orsaka denna reaktion.

I en vetenskaplig publikation på engelska går Maryann Platt, Dritan Agalliu och Tyler Cutforth igenom en del av mekanismerna och vad man vet idag: Hello from the Other Side: How Autoantibodies Circumvent the Blood–Brain Barrier in Autoimmune Encephalitis.

Sårbarhet hos individen

De flesta tycks överens om att det sannolikt behöver finnas en genetisk sårbarhet för att drabbas. Om denna skulle vara specifik för PANS eller vara en sårbarhet för autoimmuna sjukdomar i allmänhet vet man inte. Det tycks relativt vanligt att de som drabbas av PANS också drabbas av andra autoimmuna sjukdomar, det saknas forskning på detta område men anekdotiskt ser det ut som att det skulle kunna finnas en koppling.

Givet hur vanliga streptokockinfektioner är och hur många människor, både barn och vuxna, som flera gånger under livet smittas av streptokocker och aldrig utvecklar några av de symtom som kännetecknar PANS verkar det högst sannolikt att det finns en sårbarhet hos vissa individer.

En annan aspekt på genetik är ärftligheten, inte heller här har vi ännu någon forskning men vi har i både svenska och utländska organisationer sett ett antal familjer (dock långtifrån alla) som har fler än ett barn med PANS. Ibland också där ett barn har en subklinisk (det vill säga mycket mild variant) av något PANS-liknande medan syskonet har en allvarlig PANS. Det har också visat sig, bland annat i vår enkätundersökning att några föräldrar skattar sig som att de också haft PANS i barndomen, vissa av dem med symtom kvar i vuxen ålder.

Det tycks också vara vanligt att det finns många autoimmuna sjukdomar i släkten, särskilt på moderns sida, i de familjer där ett barn drabbats av PANS.

Antineuronala antikroppar

Antikroppar är ett av immunförsvarets sätt att hantera infektioner. Vid en immunrespons som man kallar autoimmun betyder det att det inte bara skapas antikroppar mot den patogen (smittämne) som kroppen vill bekämpa, utan också mot något som är kroppseget (till exempel en viss typ av celler, proteiner eller strukturer i kroppen). Man tänker sig att man vid PANS kan ha bildat antikroppar som påverkar hjärnans aktivitet. Det är ett känt faktum att så kan förekomma, exempelvis vid autoimmuna encefaliter där man under de senaste åren funnit många olika typer av sådana antikroppar. När man kan påvisa dem i blodet eller ryggmärgsvätskan har man också vad man brukar kalla en biologisk markör för tillståndet, vilket gör det lättare att diagnosticera. Vid PANS har man ännu inte funnit någon biologisk markör, forskning pågår och en del tror att man inom några år kommer att ha hittat markörer för PANS. Här kan du läsa en intervju med professor Susanne Bejerot som forskar på området.

Blod-hjärnbarriären

En del forskare tror att blod-hjärnbarriären spelar en viktig roll för att PANS uppstår. Barriären består av tunna blodkärl som är tätare än på andra ställen i kroppen, den hindrar ämnen som annars lätt transporteras med blodet, från att komma in i hjärnan. Man tänker sig att blod-hjärnbarriären kan ha blivit mer genomsläpplig eller öppnat upp sig och släppt in ämnen (exempelvis autoantikroppar men det skulle också kunna vara fråga om andra ämnen som till exempel cytokiner, en grupp proteiner och peptider som bär kemiska signaler. Vissa bidrar till immunsystemet och kan bland annat reglera inflammatoriska processer i kroppen.

Sammanfattningsvis

Det är troligt att flera eller alla av dessa mekanismer interagerar. Dritan Agalliu, biträdande professor i cellbiologi vid University of Columbia i USA, har bland annat undersökt hur centrala nervsystemet och immunsystemet kommunicerar via Th17-celler, T-hjälparceller som man ofta säger på svenska. Han har nu ett omfattande forskningsprojekt på gång för att undersöka dessa och andra aspekter av PANS närmare. Här kan du läsa på Agalliu labs hemsida om deras pågående forskning.

 

Referens:

  1. Cooperstock M. S. et al. Clinical Management of Pediatric Acute-Onset Neuropsychiatric Syndrome: Part III—Treatment and Prevention of Infections. Journal Of Child And Adolescent Psychopharmacology. Volume 27, Number 7, 2017.